Hur ser jämställdheten i högskolan ut idag?
Inom högskolan återfinns samma könssegregering som i resten av samhället – kvinnor och män finns delvis inom olika områden och på olika nivåer i den akademiska hierarkin.
Närmare 60 procent av alla som påbörjar högskolestudier är kvinnor. En indelning i breda ämnesområden visar att kvinnor är i klar majoritet inom sju av nio ämnesområden. Männen dominerar inom det tekniska området medan könsfördelningen är jämn inom det konstnärliga området. Inom dessa ämnesområden finns dessutom en ytterligare könsuppdelning. Liksom i gymnasieskolan är utbildningsvalen inom högskolan starkt könsbundna.
Examensfrekvensen är på en majoritet av utbildningar högre för kvinnor än för män. Det gäller även på de tekniska utbildningarna. Av alla examina avlades närmare två tredjedelar av kvinnor och endast en tredjedel av män.
Trots att kvinnorna har varit fler än männen på högskolans grundutbildning sedan slutet av 1970-talet så har det inte fått genomslag i könsfördelningen på de högre tjänsterna. Könsfördelningen bland dem som påbörjar forskarutbildningen är jämn (49 procent kvinnor respektive 51 procent män). För alla utbildningsområden, utom de vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är det dock en större andel av männen än av kvinnorna som går vidare till forskarutbildning. De största skillnaderna finns inom naturvetenskap, humaniora och teologi. Bland professorerna är 82 procent män och endast 18 procent kvinnor.
Varför ser det då ut på det här sättet? Hur reproduceras denna ojämställdhet i högskolan? I rapporten Kvinnor och män i högskolan (Rapport 2008:20 R) konstaterar Högskoleverket att det knappast kan vara ett uttryck för den enskilda kvinnans och mannens fria val. I stället pekar man på sega kultur- och maktstrukturer som vi alla medvetet eller omedvetet bidrar till att upprätthålla. I en tidigare rapport Dold könsdiskriminering på akademiska arenor (Rapport 2005:41 R) har Högskoleverket försökt fånga en del av denna verklighet. I rapporten lyfts bl.a. fram att rekryteringsförfarandena inom akademin är otydliga och ogenomskinliga. Den formella och informella arbetsdelningen inom institutioner och forskargrupper lyfts också fram. Kvinnliga forskare förväntas ta ett större socialt och administrativt ansvar, medan männen ges andra möjligheter att koncentrera sig på forskning och karriärmässigt meriterande uppgifter.
Läs mer om jämställdhet i högskolan i DJ:s rapporter
Läs vidare om jämställdhet i högskolan