Hur ser läget ut idag?
Den svenska skolan uppvisar flera tydliga könsskillnader. Flickor har i medeltal under de senaste 30 åren uppvisat bättre resultat, mätt i olika betygsmått, än pojkarna. Könsskillnaderna är i det närmaste konstanta oavsett socioekonomisk bakgrund.
Skolverkets nationella utvärdering av grundskolan 2003 (NU-03) visade också att en större andel pojkar (27 procent) än flickor (21 procent) i årskurs 9 inte nådde kunskapsmålen i ett eller flera ämnen.
Elevernas programval till gymnasiet är fortfarande i hög grad könsbundna. Endast en fjärdedel av alla program har en jämn könsfördelning, dvs. en könsfördelning där andelen män respektive kvinnor ligger i intervallet 40 till 60 procent. Förändringarna är små mellan åren, men det går att skönja en positiv trend.
Skolverkets lägesbedömning 2006 visar att majoriteten av eleverna trivs i skolan. Flera studier har dock samtidigt visat att den psykiska ohälsan bland elever ökat under en längre period. Flickor och unga kvinnor rapporterar psykisk ohälsa i större utsträckning än pojkar och unga män. Skillnaden mellan könen har varit oförändrad de senaste 20 åren.
Forskning visar att pojkar i förskola, skola och fritidsverksamhet får och tar mer av pedagogernas uppmärksamhet än flickorna. Det är pojkarna som pratar mest. Flickorna tilldelas och accepterar uppgifter som ordningsskapare i både förskola och skola. Bilden är emellertid inte entydig. Det finns stora variationer. En del pojkar är pratsamma men många pojkar säger ingenting alls. Det finns även klasser där flickor intar de dominerande positionerna.
Flickor känner sig mer utsatta än pojkar för i stort sett alla former av kränkningar i grundskolan och gymnasieskolan.
Detta är en verklighet i Sverige 2009.